Om du ändå visste,

att du är den finaste på denna jord.

Om du ändå visste,

att du inte går beskriva med ord.

Om du ändå visste,

att du är det stora i mitt huvud.

Om du ändå visste,

att för dig skulle jag lägga högsta bud.

Om du ändå visste,

att du är det jag vill ha allra mest.

Om du ändå visste,

att du är otroligt bäst.

Om du ändå visste,

att du är det enda för mig.

Om du ändå visste,

att jag älskar dig.

Du är mitt mörker som ligger över mig på dagen,

och det är du som gör att jag känner mig tagen.

Jag skulle aldrig ha känt såhär om inte du kom in i leken,

med alla känslor, alla tårar, alla sveken.

Det finns ingen återvändo att få komma tillbaka till det som var,

jag vill ha det vanliga liv som alla andra har.

Jag menar, alla har det inte såhär,

men de har heller inget som gör sådär.

Ibland önskar jag att när jag somnar, kommer jag aldrig vakna igen,

men det är en hemsk känsla, ja det är den.

Jag menar, jag är en stor tjej jag ska inte gråta,

men jag kommer heller inte att få reda på livets svåra gåta.

Med detta mörker över mig är ingenting särskillt lätt,

ingenting blir varken fel eller rätt.

Men en sak är säker och det är att du inte finns för mig något mer,

du har sagt så många "förlåt", nu vill jag inte höra fler.

Lämna mig ifred, låt mig vara.

Det är det enda jag begär. Ja, bara.